Hos mej finns just nu tre generationers symaskiner. Längst ner på bilden min egen Husqvarna electronic 225 inköpt 1992. Sen kommer min mammas Husqvarna 2000 inköpt någon gång på 70-talet. Överst min mormors Husqvarna Freja.
Rent tekniskt kan man nog säga att mammas och min symaskin är andra generationens symaskiner medan mormors är första generationens. Alla tre är mekaniska, skillnaden är att mormors maskin inte drivs med el utan med fotkraft. Den tredje generations symaskiner är vad man brukar kalla datoriserade: istället för mekanik har man stegmotorer som styrs elektroniskt.
Husqvarna Freja tillverkades mellan åren 1883 och 1925. Min mormor var född 1910 och det kan vara så att hon i sin tur ärvt maskinen från sin mormor. Mamma berättar att maskinen användes flitigt men att hon inte fick sy på den eftersom mormor var rädd att hon skulle köra sönder nålen. Trots detta blev min mamma en mycket duktigt hobbysömmerska som sydde mycket kläder åt mej och mina syskon när vi var små.
Visst är det spännande med en symaskin som är hundra år gammal! Min Freja är från 1909, det ser man på bruksanvisningen:
Jodå, det finns en bruksanvisning med. I den lilla lådan ligger en väl tummad och vikt bruksanvisning:
Efter moget övervägande har jag nu tejpat ihop alla delarna med åldersbeständig byggtejp så nu har jag en fungerande bruksanvisning.
Det fattas lite på en del sidor men jag är full av tillförsikt att den är ska hjälpa mej få igång maskinen.
Men varför ska jag nu ha igång den här gamla maskinen? Jo, jag har roat mej på sista tiden att sy väskor av gamla jeans. Då hamnar man i de lägen att man ska sy igenom två lager jeanssömmar och det klarar inte min egen maskin. Därför lånade jag mammas som är mycket bättre på att sy i grova tyger. Men inte ens den orkar riktigt. Då fick jag ett tips av en kompis som berättade om sin kompis som hade plockat fram en gammal trampsymaskin för att sy i läder. Genast kom jag att tänka på den fina trampmaskinen jag har i arv efter mormor. Det vore ju häftigt att lära sej sy på denna! Tänk om man kan ha nytta av denna fantastiskt vackra symaskin.
Min maskin bär man med en hand, mammas maskin kräver två-handsfattning och mormors maskin kräver två personer för att lyfta!
Jag läste om dessa symaskiner att man ofta hade dom stående i finrummen och det kan man ju väl förstå. Maskinen med huv och gjutjärnsställning är ju vacker. Min maskin har tidigare stått i vardagsrummet men fick flytta ner i källaren för ett par år sedan. Kanske dags för återupprättelser?!
Det finns en sån fin finess på lådan och huven: för att lyfta huven måste man dra ut lådan lagom mycket. Och lådan går att låsa. Barnsäkert redan i början av 1900-talet! (Kanske även "pig-säkert", det var nog inte vem som helst som fick använda maskinen, kanske bara husmor? )
Första steget till att få igång min Freja var att få en fungerande bruksanvisning. Nästa steg blir att smörja upp maskinen samt skaffa en ny rem.
Vad spännande det ska bli att se om jag får igång min Freja och om jag lyckas lära mej sy på den.
